Sårbarhet
Vad är sårbarhet och hur gör man för att vara mer sårbar? Jag fick en fråga om detta och tänkte försöka bena ut vad det handlar om.
Jag kommer ihåg en workshop jag var på för många år sedan. Vi gjorde många saker men en av sakerna var att vi satt mittemot en annan person. En person vi inte kände sedan innan. Vi tittade varandra i ögonen under en tid, jag kommer inte ihåg hur länge. Bara tittade utan att vika med blicken. I den stunden möttes våra själar, jag fick se den andre personens själ och hen fick se min. För mig är det total sårbarhet. Där finns inga skydd att tillgå. Man visar sig totalt naken inför en annan människa. Med kläder på men naken.
Marina Abramovic
Marina Abramovic gjorde en liveperformance där hon tittade in i främlingars ögon. Detta för mig är sårbarhet.
Bakom mina solglasögon….
Vi har ju oftast fasader vi gömmer oss bakom men i en situation där vi ser en annan människa in i ögonen på det sättet finns inte plats för några fasader. Har du hört låten ”Bakom mina solglasögon kan jag va mig själv….”? Bakom skydden och fasaderna kan vi vara oss själva. Att ta av sig solglasögonen, fasaderna och bara vara den man är, det är att vara sårbar.
Risken med dessa skydd och fasader är att vi glömmer vilka vi egentligen är och istället tror att vi är våra solglasögon. Människor vi möter tror också ofta att det är vilka vi är och så är karusellen igång. Vi speglar varandra och för varje gång någon tror att vi är våra solglasögon tappar vi lite av de vi i sanning är. Det blir svårare och svårare att våga vara sårbar och visa vilka vi egentligen är. Vem ska tycka om oss då när inte ens vi själva tycker om oss tillräckligt mycket för att visa oss utan solglasögon?
Det sanna jaget
Om vi plockar bort fasaden kommer det att göra ont ett tag. Tänk att fasaden är som ett plåster som skyddat ett infekterat sår. Såret kan inte läka på riktigt eftersom plåstret hindrar den läkande luften att komma igenom. När vi tar bort plåstret ser vi allt det inflammerade och ofta förfasas vi över hur det ser ut. Vi tror att det inflammerade är vårt sanna jag och att vi därför behöver vår fasad. Men sanningen är att när vi tvättar rent det inflammerade och låter såret torka kommer vi att se vad som fanns under. Och där, där hittar vi vårt sanna jag. Att tillåta oss att se såren och tvätta dem rena, det är att vara sårbar.
Det är lättare för oss att ta emot kritik och hårda ord som är riktade mot en fasad. Någonstans inom oss vet vi att det är inte vårt sanna jag. Nu när vi har plockat bort fasaden, rensat bort det infekterade och står där med bara oss själva, då blir det läskigt på riktigt. Hur ska det kännas att få hårda ord och kritik riktade mot oss nu när det faktiskt är vårt sanna jag som ska ta emot det? Ibland backar vi i detta skede och plockar fram fasaden igen.
Ibland står vi kvar och tar emot det som kommer.
Ett inlägg jag gjorde på Instagram för någon vecka sedan
Vi ser på bilden hur en ung man ger en blomma till en ung kvinna. Blommorna kommer från hans egna trädgård, det är han själv som växt upp blommorna. Han visar mig att det betyder väldigt mycket för honom att hon faktiskt vill ta emot det han har att ge. Han är väldigt sårbar i det och detta är större än att ge en blomma vilken som helst. Han ger en del av sin själ och hjärta till henne. Han visar en väldigt ren kärlek som inte kräver något tillbaka men som blomstrar när den tas emot.
Budskapet denna veckan säger att det nu är dags att öppna hjärtat och våga vara sårbar på riktigt. De säger att du jobbat hårt och mycket men det allra sista skyddet har du lämnat kvar. Nu är det dags att släppa det. Det kan kännas läskigt men när det väl är gjort kommer du att känna dig fri. Fri att älska vem du vill, vad du vill. Fri att leva livet fullt ut som den du faktiskt är.
Om vi tittar på texten och bilden ovan så är de båda två väldigt sårbara eftersom de tycker mycket om varandra och har valt att vara öppna både för att ge och för att ta emot. Den unge mannen skulle bli väldigt ledsen om den unga kvinnan inte ville ta emot hans kärleksgåva.
Han hade kunnat låta bli att ge och därmed sluppit risken att bli sårad. Hon hade kunnat välja att inte ta emot gåvan och därmed inte släppa in honom. I och med att han vågar ge och hon vågar ta emot visar de sina själar för varandra och därmed får de även en chans till en stor kärlek. Romantisk eller platonisk.
Svaret är ganska enkelt egentligen
Hur gör man för att vara sårbar? Man väljer att göra det som resonerar med ens egna innersta sanning. Alltid. Man står kvar i sin sanning även om det blir obekvämt. Utan att ta på sig sina solglasögon. Ibland betyder det att visa hela sig för någon och ibland betyder det att visa bara en del, eller inget alls.
Att vara sårbar kan vara att gå All In i något som betyder mycket för en. Kanske ett uppdrag eller en relation. Något som betyder mycket för en där man skulle bli väldigt ledsen om det inte fungerar. Att göra det ändå.
Att visa hur det känns om man lyckas och att visa hur det känns om man misslyckas. Utan solglasögon.
Det kan vara att berätta för någon man litar på om något som är väldigt känsligt, att inte hålla tillbaka utan lita på att man är värd det utrymmet.
Att öppna sitt hjärta och släppa in det man vill ha in och släppa ut det man inte vill ha. Att visa sig i alla sina olika uttryck. Ibland kan det vara att visa att man är rädd, det kan vara att det låser sig i halsen så att man inte kan säga det man vill men ändå stå kvar och försöka igen. Det kan vara att berätta för någon att man tycker om hen även om man inte vet om hen tycker om en tillbaka. Eller så kan det vara att visa för någon att man blivit sårad. Det kan vara att visa glädje och riskera att någon trampar på den.
Magda Gad
Jag läste en artikel idag som berättar om Magda Gad och hur hennes hjälp räddat en kvinna som varit utsatt för de hemskaste övergrepp. I artikeln finns en bild där denna kvinna står tillsammans med sin läkare. Hon lutar sitt huvud mot läkarens bröst och läkaren håller om henne. När jag såg denna bild klickade det till inom mig. Detta är att våga vara sårbar. Hon har blivit grovt misshandlad av människor men ändå har hon så mycket tillit att hon vågar släppa in de som vill hjälpa. Det är att våga vara sårbar.
Min väns mamma är väldigt gammal och är beroende av hemtjänst. Hemtjänstpersonalen hjälper henne med maten, hon får hjälp att lägga sig på kvällen, de hjälper henne med hennes hygien. Min väns mamma är en väldigt självständig kvinna så detta är inget hon tillåter med lätthet. Hon tvingas låta människor hon egentligen inte känner komma henne, så nära att de sköter hennes hygien. De får se henne i alla olika situationer i hennes liv. De får se henne ledsen, uppgiven, fylld av smärta. Hon är tvungen att lita på dem trots att hon inte valt dem själv. Det är att vara sårbar.
Min vän har många gånger fått elaka ord kastade mot sig när hon visat sin glädje. Hon har lätt att visa sin smärta, sin sorg. Där kan ingen såra henne. Men att visa sin sanna glädje, det gör hon endast när hon känner sig trygg. De flesta uppfattar henne som en glad person men de har oftast inte sett hennes sanna glädje. Den har endast några få personer sett. De hon vågar vara sårbar tillsammans med.
Hur ser du på sårbarhet? Vågar du vara sårbar?
